Strax före årsskiftet kom ett brev på internet. Det var ett öppet brev från Djavit Berisha, rom från Kosovo, i flyktinglägret Shuto Orizari utanför Skopje.
För världen är vi "gårdagens nyheter", skriver han. Världssamfundet struntar i oss. Under snart fyra år har vi inte kunnat ta arbete, barnen får inte gå i skola. "De flesta av oss sitter passiva hela dagen, traumatiserade och deprimerade".
"Mänskliga rättigheter gäller inte oss".
Av Kosovos uppemot 200-000 romer finns i dag knappt en tiondel kvar i hemprovinsen. Flertalet befinner sig i inre exil i fd Jugoslavien. Tiotusentals romer har lyckats ta sig till länder i väst. Ytterst få har beviljats asyl och nu vill väst skicka dem tillbaka. Tyskland har redan börjat avvisa kosovoromer. Och i dagarna börjar Danmark tömma sina flyktingläger på 900 asylsökande, de flesta romer från Kosovo. De ska skickas hem. Hem till vad?
Vem minns längre kriget i Kosovo?
När den etniska konflikten spetsades till i Kosovo våren 1999 tog världen ställning för albanerna, som förtrycktes av den serbiska folkgruppen, stödd av Milosevic. Den 24 mars gick NATO in och under nära tre månader 1999 bombades mål i fd Jugoslavien. Närmare 100.000 albaner hjälptes att fly undan den jugoslaviska armén (läs serberna) och fick fristad i USA och andra väststater. Också Sverige förklarade sig berett att ge tillfälligt skydd till uppemot 5000 flyende kosovoalbaner.
Nu, snart fyra år senare, är merparten av albanerna tillbaka i Kosovo. Men romerna har inte återvänt. 14.000 romska hus har stuckits i brand, andra har beslagtagits. Många romer har mördats eller "försvunnit". Inom UCK, den albanska gerillan, har röster höjts för ett etniskt rent Kosovo.
Jag känner inte Djavit Berisha men det är möjligt att jag träffade honom i november 2000 när jag besökte Shuto Orizari. Då hade de över 400 romerna tillbringat ett och ett halvt år i lägret, i primitiva bostäder med mattor över det stampade jordgolvet för att stänga ute åtminstone en del av kylan och fukten. Många var desperata och levde i ständig skräck för albanerna, både makedonska och kosovoalbaner, som svurit att hämnas på romerna för deras påstådda samarbete med serberna.
Världen har glömt romerna från Kosovo - om man överhuvudtaget någonsin brytt sig om dem. Deras barn är snart en förlorad generation.
Romerna har inget eget land som kan föra deras talan i FN eller andra internationella organ. EU blundar för hundratals år av förföljelser mot romerna i Europa. När romer i dag söker skydd undan förföljelse säger man i EU att de är "ekonomiska" flyktingar.
Europa har en stor skuld när det gäller det romska folkets lidanden i dag.